reklampinsamhet

Jag älskar att bläddra egenom reklamer, allt från sotkas till lidls reklmablad som nu som då droppar ner i brevinkastet. För bara några minuter senn satt jag och bläddrade genom dagens reklam. I en av reklamerna fann jag ett sjukt snyggt linne och bestämde mej för att köpa det. Jag kollade längst ner på sidan för att se vilken butik som sent ut reklambladet och då fick jag se det, tryckt i gul och röd text "Halpa-Halli". Ve och fasa! Tur man inte är modebloggare. För hur pinsamt skulle det inte vara att se följande:
Dagens outfit.
Skor, fake converse från hm
shorts, hm
kavaj, seppälä
linne, HALPA-HALLI

om jag köper detta linne, så kan ni ge er fan på att jag aldrig kommer att avslöja det.

jag skyller på sommaren

Ingen bloggar på sommaren. Möjligtivs blondinbella och kissie. Men inte jag. Jag är upptagen med att leva så mycket jag bara hinner, och då prioriteras inte dokumentation av bevis på att jag faktiskt är vid liv.

optimisten

Idag har varit en bra dag. Jag har bara fått höra bra saker om min person, vilket kompenserar gårdagens dissar något. Min självkänsla har återställts. Jag blev dock lite konfunderad över en sak. En vän sade att jag alltid tar allt med en klackspark, är positiv och aldrig klagar. Jag själv anser dock att jag är raka motsatsen. Eftersom han endå var avundsjuk på min livssyn gav jag honom ett tips "bli arg fittigt lätt, skäll ut folk och va lite skitzo", för det är nu så jag själv gör, hur positivt det nu verkar senn är en annan femma.

fittigheten själv.

Igår på fontana stod min kära sambo Nicke och pratade med en kompis. Plötsligt vänder sej kompisen mot mej och säger "du är snygg, men en fittig typ!"
..fem minuter senare står jag och pratar med Jonas som lika plötsligt säger
"Va ha hänt me dej? e du full? du e så fitti!"
Jaha, dit for min uppfattning om att jag är snäll.
Tror jag behöver en msn konversation med Thomas för att återställa min självkänsla.

konversation på jobbet.

Idag på jobbet när jag gick förbi "kafferummet" vid lunchpausen utbytte jag några ord med en jobbkompis. På vägen tillbaka utbyttes några ord igen varav följande koversation uppstod:
Jobbkompis: Ha du skaffa pojkvän?
Jag: nää, vadå? (trodde att jag hade blivit facerape:ad eller likande)
Jobbkompis: Nää, du verkar så glad bara.

Tack, men hur ska jag förstå den kommentaren rätt?