Uppdatering

Long time no see. Jag lever, Steffe lever (syftning till föregående blogginlägg) och livet är rikigt kul. Jag är inte grymt upptagen, men aningen så bloggen lämnar lite i skymundan, men ingen gråter nu över det tror jag.

Julafton var bra. Lame men bra. Fick ge uppskattade julklappar och fick ta emot julklappar som jag uppskattar grymt mycke. Juldagen var också en succé, jag kan inte påstå att det var en fantastisk kväll men det var en mycke bra kväll med homeboysen.

En mycke kort och semivärdelös uppdatering som jag inte ens vet varför jag skrev, haha. well what ever, later.

Orosmoln.

Jag är lite orolig. Yrbollen Stephanie "Stekro, Eggstefan, räddharen" Kronman har den senaste veckan svikit oss andra och befunnit sej på Kap verde där hon har spenderat dagarna med att bränna näsan och äta franskisar. När jag senast snokade på hennes profil på facebook uptäckte jag något fasansfullt; bruden hade skrivit ett hjärta i sin status!! Statusen handlade inte om Busen, julen eller något materiellt, utan det var ett tack till alla som hade skickat grattis. När jag sedan snokade vidare fann jag att hon hade skickat ett hjärta i slutet på ett meddelande till Emme. Jag är nu djupt oroad över Steffes hälsa och undrar vad som har orsakat detta beteende.. har hon fått en dödsdom? blivit allvarligt sjuk? har hon drabbats av solsting? eller är hon bara oroad över att inte överleva flygturen hem? Det sista alternativet kan vara svaret, eftersom bruden är flygrädd och ofta tror att hon kommer att dö. Jag hoppas att hon inte är dödsjuk iallafall.

Steffe, om du läser detta, se till att bli ditt normala jag innan vi ses, och om du inte lyckas - se nu fan till att du inte hoppar mej i famnen och börjar kramas *ösch*. mvh. Alfur the alphamale

Yr och julig

Senaste veckan har i det närmaste varit helt sjuk. Jag har skitit i allt som kan tänkas vara lite duktigt och yrat som jag skulle få betalt för det. 100-klubb, skyonsdag, julfestfredag, silliz, bastu, ölspels och chilllördag och sen igen skysöndag. Tur jag höll mej till "ett par" på lördag och söndag. Söndag var helt och håller Mickes fel. Han ringde mej när jag precis hade vaknat och meddelade mej att de skulle sätta en julskinka i diskmaskinen och att vi skulle ha uppersittarkväll, "alla" var med. Det blev uppesittarkväll, för att vänta på skinkan som mina tvivel till trost tydligen blev riktigt lyckad. Alla var dock inte med. Det blev sky också, vilket som 95% av de gånger jag varit dit har floppat, men kvällen var helt ok. Jag saltade Micke, han blev lessen och jag fick lite dåligt samvete - han är ju trots allt inte en brud och kan därmed inte läsa mellan raderna då man pikar honom, vilket också betyder att han inte heller besvarar mina pikar på det sätt jag önskar. En viss dj påstod att jag har varit jobbig när han hade varit dj, eftersom han omöjligt skulle kunna komma ihåg mej om jag inte har irriterat honom. Jag hade aldrig yttrat ett ord åt mannen, och anser att han säkert kom ihåg mej för mitt fagra utseende och fantastiska utstrålning.

Idag har jag bara gjort saker som man kan sätta jul framför; julstädat, julpysslat och slagit in julklappar. Bra så. Tror det blir att fortsätta med lite julklappskirrande nu. Later.

100-klubben

Politivas mest prestigefyllda och mest fruktade evenemang drog av stapeln igår i academill ca. 19.15. Evenemanget går ut på att man dricker 100 ölsnapsar på 100 minuter, 3 clrs snapsar för kvinnor o 4 cl för kara. I år var det 5 tappra deltagare; Karv, Masa, Lucke, Kajsa und me. Jag hade som mål att klara mej till 35, eftersom Kim förra året gav upp på 34. Masa spydde på ungefär 20. Vi andra klarade oss längre, själv höll jag mej till 64, och gick lungt och sansad till vessan. Efter att ha bett till porslinsgudarna en stund var jag som en ny människa, snapsarna bara flög ner, det var nästan så att det smakade bra. Masa led, han ville avbryta men jag misstänker att han var rädd för att ge upp före mej, och för att karv meddela att "vem ere som ger upp? jo kvinnona o bögan" eller nånting i den stilen. För tillfället har jag inte mycket perspektiv på kvällen, men jag fick höra att vi var riktiga grisar. Idag fick jag höra "det märktes int så myki på dej, du blev bara så himla fjortis" om hur jag klarade mej igår. Jag yrkar att om man har deltagit i 100 klubben, då får man vara fjortis för kvällen. Jag är numera en stolt medlem i 100-klubben, och likaså de andra deltagarna. Lajbans!

Sökes!

Ifall någon människa någonstans har extremt lite att göra i sitt liv så skulle jag behöva hjälp med en sak; att få en normal dygnsrytm. Klockan är över två och jag har inte haft en tanke att på allvar krypa ner i sängen, det finns ju så mycket annat kul att göra. Man kan ju undra vad fan som kan vara så fantastiskt kul två på natten om man inte ens befinner sej på baren och shottar tequila.. Jag anser att det är grymt mycket roligare att snoka på senaste uppladdade foton på facebook, betala räkningar, läsa bloggar, läsa dagstidningar, läsa tjejtidningar, titta på tv och blogga mitt i natten än det är dagtid. Varför vet jag inte, det bara är så.
Jag skulle hemskt gärna vänja mej av med detta beteende, eftersom detta innebär att min dag oftast inte börjar fören 12-tiden, vilket också innebär att mina jobbdagar blir korta om jag också vill försöka upprätthålla mina sociala kontakter, för de flesta andra sover ju den tiden som jag är mest aktiv. Så om någon kan ta det på sitt ansvar att börja knuffa mej i säng vid 12-tiden och dra upp mej ur den 8-9tiden skulle jag verkligen uppskatta det. Den person jag söker måste vara psykiskt stark för att stå ut med de ondskefulla utlåtanden som jag antar kommer att ploppa ur min mun, han/hon måste vara fysiskt stark ifall jag skulle ta till våld, han/hon måste också vara en lugn och sansad människa som inte flippar och tillslut slår mej medvetslös med väckarklocka. Om du är intresserad kan du formulera en fritt formulerad kommentar om vaför just du skulle passa till uppdraget. OBS! Detta är inget jobb och ingen praktikplats, du får ingen lön, därför är detta uppdrag mest lämpat för folk som inte behöver jobb och av någon anledning önskar att få se mej lida på morgonen, alternativt bara annars vill göra en god gärning (yeah right).

herregud

- 17 fucking grader visar mätaren utanför fönstret på. Vi kommer att förfrysa till döds, åtminståne jag. Hoppas dehär hemska vädret försvinner snabbt. Idag ska jag för en gångs skull till academill. Ska tydligen bli invald i styrelsen hade folk tänkt sej, får se hur bra det går med det för jag hade inte tänkt befinna mej i detta iskalla land nästa höst. Men, få nu bort dihe extremt kalla graderna härifrån snabbt. Nu ska jag bege mej iväg till skolan, jag dör antagligen på vägen, men måst man så måst man.

klagosång.

Har just kommit hem. Har varit på en timmes promenad med Emme och Ida. Jag har just börjat skriva lite på skolarbeten igen. Och det är fan tisdag. Ollistisdag. Hela min kropp värker efter att socialisera mej med dom andra fyllhundarna. Jag vill jag vill jag vill. Men nej, här sitter jag svettig och ofräsch. Det blir att vara duktig ikväll igen. Jag lovar, efter julen är jag fan aldrig duktig igen.

Crisemood on.

Nu har jag sysslat med statistik i all evighet. Jag är inte klar än. Fjalle har no mercy så jag kommer bli grillad, stekt och friterad. För att för en stund tänka på något annat sitter jag som den sanna narcissist jag är och analyserar mej själv. För att känna mej ännu mera självcentrerad har jag nu tänkt avslöja en av de saker jag sitter och analyserar varför jag gör. Here it comes..



.. jag har en plan. För nästan allt. Inte planer för framtiden, kvällen, studier och sånt utan krisplan. Jag vet exakt hur jag ska agera om några usligheter händer. Till exempel hade jag som yngre utförliga planer på hur jag skulle agera ifall att huset började brinna eller en mördare kom in på natten, jag hade en plan på hur jag skulle få ut alla levande och vad jag skulle ta med mej. När jag var riktit ung hade jag i hemlighet en färdigpackad väska med det jag ansåg vara viktigt; mat, kläder, kniv, tabletter som rengör vatten, fiskelina med tillhörande krok och kramdjur. Riktigt så förberedd är jag inte längre, men jag måste alltid ha en plan på hur jag och alla som är med mej kommer ur en uslig situation. Tyvärr finns det tillfällen då jag är väl medveten om att min krisplan kanske inte kommer att funka. Då kommer paniken. Bästa exemplet är umeå i somras: 7.5 meters båt, vågor större än jag någonsin sett, båtchaufför som aldrig själv kört över till sverige tidigare, flytvästar som inte kunde ta tillräckligt med vikt, Mickes förmaningar om att åka över och värst av allt var min magkänsla. Vi åkte över iallafall - på tredje försöket. Jag gjorde självklart upp en krisplan, jag visste att den inte skulle funka, men det var bättre än inget. Jag drog fram varendaste flytväst och såg till att tvinga alla jag kunde att ha på dem. sedan tog jag fram min telefon, vecklade upp den, skickade instruktioner till Steffe vem hon skulle hälsa om vi inte överlevde, tryckte in 112, stoppade in den i en plastpåse och knöt igen så hårt jag kunde. Att det inte fanns någon sändning mitt på havet försökte jag ignorera. De första två timmarna var det värst jag varit med om utan att något egentligen hänt. Jag åker aldrig mera över med en liten båt.


Bilden ovan är jag på vårt första försök att åka över, vilket vi avbröt p.g.a. mina tårar och böner. När bilden togs hade vi ännu inte sett de gigantiska vågorna. Jag kan lova att det lilla leendet som lyser egenom ögonen snabbt försvann.

bra schennar.

Ibland är jag så dum så dum. Önskar att jag oftare skulle tänka före jag agerar. I och för sig tänker jag nästan alltid innan jag agerar, men jag tänker fel. Jag borde lära mej att tänka rätt.

Denna vackra måndag spenderas i duktighetens tecken. Jobb, städning och skolarbeten. Känns helt ok med lite sånt för ovanlighetens skull, bland annat på grund av morkkis. Då man lider av morkkis finns det två utvägar: 1. Supa till det rejält och göra ännu värre saker så man får morkkis över det istället. 2. Leka duktig. Jag har valt sistnämnda, därav duktigheten.

Jag har tänkt hålla låg profil denna vecka, så om någon ser mej vingla omkring på någon bar innan lördag skicka hem mej!

Sympati och telefonterror

Jag tycker mej kunna ana att jag blivit lite mera sympatisk och förstående på senare tid. Correct me if im wrong! Eller, vid närmare eftertanke är det antagligen bäst att låta bli, för tyvärr har det mesta en baksida. När man plötsligt blivit mera sympatisk tvingas man ju använda hjärnverksamhet man tidigare kunnat undvika. Detta har för min del inneburit att jag numera överanalyserar i tid och otid, dessutom har jag blivit extra känslig. Så om någon längtar efter att få trycka på mina känsliga punkter i hopp om att jag ska visa lite negativa känslor, now is the time!

Sådär annars så har senaste tiden inneburit mycke roliga events och bravader. Vi har bakat pepparkakor och druckit glögg vid Karv. Från början skulle vi vara fem bagare, men det blev en hel del fler. Det blev en mycket lyckad kväll, både vid Karv och senare på sky. Min vän stekro var den som lyckades bäst med sin raggningsreplik "kom hit så ska ja kisi dej på bene", vackert.
Helgen har som förväntat varit vild och onykter. På fredag var det personalfest som gällde. Vi hade ett eget disco, som användes flitigt. Jag sprätte rödvin överallt, ingen sa något men jag tror en och annan tänkte onda tankar när en till mugg vin åkte ut över deras finkläder. Vi hade siktet inställt på att lämna kontoret och smita iväg till någon krog relativt tidigt men när jag och Annica tillslut stod utanför ollis dörrar var klockan redan över 3. Det blev fyllemat och hemgång istället.
Lördagen började oskyldigt. Jag pimpade till mej och trippade iväg till loftet. Belle spelade backstreet boys, westlife och annan feelismusik. Jag fick veta att Belle har talförbud efter klockan 22 - det kan tilläggas att hon inte höll det speciellt bra. Vi telefonterroriserade Ratti, han var måttligt road men vi däremot skrattade som små hyenor. Taggade till tusen sprang vi sedan iväg till ollis. Det gick villt till. Dans och shotrace tog upp en stor del av tiden. Efter att ha nått en respektabel berusningsnivå drog vi vidare till Fontana. Detta var för mig dödsstöten. Tequila med Kamila and I was doomed. Vi hittade tydligen tillbaka till Ollis, det ryktas om flera shottrace, men tyvärr har jag tappat minnet långt innan dess. Så vad lär vi oss av detta? Varannan vatten, eller undvika Kamila helt.

.. o nej Kamila jag skyller inte på dej, jag vet att det var min idé. Jag har troligtvis ett tvångssyndrom som innebär tequila varje gång jag ser dej.

Same same but diffrent

Något har förendrats på senaste tid. Jag vet inte riktigt var det har förändrats, i umgänget? stan? landet? världen? Det mesta är som det brukar vara; ollis på tisdag, sky på onsdag, myspys på fredag och intag av alkoholhaltid dryck igen på lördag, de övriga dagarna består av skolångest eller ångest över att man inte vet vad man ska göra av sitt liv. Folk dricker fortfarande för mycket och det är fortfarande drama i tid och otid. Ekonomin är fortfarande dålig, både min och landets. Britney är fortfarande ett freak och israelerna och palistinierna är fortfarande inte sams. Men jag har noterat att något är annorlunda: det finns kärlek i luften. Och nu menar jag då inte att jag gått och hittat min blivande man och går omkring och funderar på vad våra barn ska heta. Jag menar helt enkelt att människor har blivit snällare. Plötsligt flyger det komplimanger ur allas munnar, det kramas och pussas och skickas gulliga sms. Jag har två teorier om vad detta kan bero på.
1. I våra huvuden finns det sedan barnsben inpräntat att om man är snäll får man mera julklappar, därför blir vi automatiskt snällare när julen närmar sig.
2. "Ta en pepparkaka så blir du snäll" är ett standarduttryck såhär i juletid. Jag misstänker att folk helt enkelt har ätit ovanligt mycke pepparkakor i år.
Vad det än beror på så är det grymt härligt.

.. nej jag är inte hög.

Förvirring råder.

Jag känner mig som en hormonstinn tonåring. Sitter för tillfället i soffan med en mycket stark känsla i kroppen, men jag fan inte om det är en stark positiv känsla eller om det är en mycket negativ känsla. Hur kan man inte ha lärt sig att känna skillnaden på 20 år? Nå, eftersom jag nu har två valmöjligheter så tror jag på att det är en mycke bra känsla och somnar ikväll som en glad och optimistisk individ. Gonatt.

De e mycke nu.

Har en duktig dag idag, vaknade relativt tidigt, stack till jobbet, senn iväg på föreläsning. Nu har jag just städat lite och om en halvtimme ska jag iväg till trionia med Alina och Emme, vi ska sysselsätta oss med grupparbete i ungdomsvetenskap ikväll. Ni som känner mig vet kanske att jag haatar att vara duktig. Det är inte alls min stil att pyssla med tråkiga saker och måsten. Därför känner jag mig som en bitter kärringjävel idag.
Här kommer en länk till en video med en låt som beskriver exakt på pricken som jag tänker nu.
http://www.youtube.com/watch?v=AXVCCB582C4&feature=related