gammal kärlek rostar aldrig

I mitt liv har det funnits en hel del kändisförälskelser, robinson-robban, farmen-henke, eminem, nick carter m.f. Men, det är som alltid den första (kändis)kärleken som aldrig rostar.

Min första (kändis)kärlek var skådis i en serie. Jag blev väl högst antagligen kär i karaktären och inte skådisen eftersom detta var i mitten eller slutet av 90-talet och jag var högst 7-8 år. Serien visades en vardagskväll i veckan på svt1 och jag satt vid varje avsnitt klistrad framför tv:n. Jag blev så inspirerad av serien att jag till och med började skriva på en bok vid samma namn, det blev dock ine mycket av den boken eftersom jag var cirkus 8 år. Serien hette mitt så kallade liv, och jag var dödskär i karaktären Jordan som spelades av redan då dösnygge Jared Leto.
Enda sedan 90-talet har jag varit förälskad i honom. På årets provinssi fick jag se honom uppträda i 30 seconds to mars. Att stå endast några fåtal meter från honom fick mej att igen bli sådär sjukt fjortisaktigt kändisförälskad. Han kommer med lätthet att vara mitt freecard ifall jag någonsin kommer behöva ett sådant.

Ur mitt så kallade liv: http://www.youtube.com/watch?v=td3fdPT2YIA&feature=related

Announcement

Tänkte bara meddela att efter att inte ha varit riktigt mej själv på cirkus 10 månader så har jag blivit mitt normala jag igen. Hallelujah praise the lord!

om ni kunde ta en titt på min själ just nu, är detta något ni kanke skulle få se

konsten att ragga

Jag har aldrig varit den raggande typen. Jag är livrädd att visa intresse för någon, det skulle ju vara grymt pinsamt ifall man fick nobben. Två av mina vänner har på skilda håll kommit på min fobi för detta. Den ena är amerikan och tycker att det är helt stört att jag (och många andra finländare) kan se en snygging på stan/krogen/varsomhelst och inte gå fram och prata. Den andra är ekenäsbo och självutnämnd raggningsexpert som enligt egen utsago aldrig fått nobben, vilket nu har resulterat i ett förhållande och att hon fått lägga raggandet på hyllan. Från skilda håll har dessa två börjat tjata på mej om att börja ragga, ekenäsbon via facebook och amerikanen från min sida. Och som jag raggat. Jag har raggat så att personerna (ja, faktiskt i plural)måste ha varit på blinda och döva för att inte förstå vad jag höll på med. Hittills har raggandet gett två resultat, morkkis och så har jag blivit kallad "en lillan horo" i väldigt negativ ton. Raggningskonst är verkligen inte min starkaste sida.
Men skam den som ger sej, jag ska ragga så in i nordans, minst tills något stackars offer utropar "its a date!". Tills den dagen, förlåt ifall jag framstår som en klumpig idiot, och ta det som en komplimang.

midsommarn

Midsommar är överskattat. Högtider överlag är överskattade. Den mest överskattade av alla är julafton, tätt följt av nyår och midsommar. Högtider innebär en himla massa press, man ska ha en fantastisk planer och se förbannat fräsch och snygg ut. Ingen vet egentligen vad man ska göra så alla sitter med ångest i veckor före dagen d. När dagen d väl kommer blir det oftast som en helt vanlig helgdag, med lite mer finklätt folk och mycket mer alkohol för att försäkra att man helt säkert har jättekul.¨
Men denna midsommar, en midsommar som jag trodde skulle bli outhärdig eftersom jag skulle spendera den som ensam singel bland en massa turturduvor, blev inget annat än en förbannat stor succé. Vi har varit ut på båtrodd, fyra årtag och sedan en tapiopaus. Vi har blivit strandsatta på en ö eftersom den som rodde for iväg. Vi har badat bastu och simmat. Vi har lagat skitgod mat som vi intog tillsammans med lite för stark snaps. Vi har sjungit lungorna ur oss i båten, till och med i kana. Vi har dansat fusku, vi har dansat twist och vi har dansat fader abraham. Vi har stulit en ljustomte och torterat den. Folk har hoppat från hustak och brottats i buskar.
Jag har haft en fantastiskt bra midsommar. Vanliga helger i all ära, men det är när det vankas högtider som festen kan bli totalt jävla skibra.

sjuka värld

Ibland blir saker lite väl konstiga. Just nu pågår ett sådant ibland.
I söndags var jag med bland andra Joel, Kamila och Belle på hullo pullo. När vi avslutat kvällen och var påväg hem uppstod en diskussion om ett sjätte sinne, om att vara synsk, ödet och om sanndrömmar. Vi pratade om att det egentligen inte finns något sådant, utan att det är slumpen och att människor omedvetet registrerar ledtrådar som gör övernaturilga saker som dessa möjliga.
Igår pratade jag med min amerikanske vän Emil om våld i USA jämfört med Finland. Vi pratade om att det är svårare att få tag på vapen här i Finland, särskilt lagigt men också illegalt. Vi pratade också om att man i Finland inte behöver oroa sej över att bli skjuten, här slåss folk med händer och ifall det riktigt urartar tar någon kanske till kniv. Jag konstaterade att jag inte känner en enda som blivit skjuten i vasa och att man nog aldrig behöver oroa sej över något sådant i Finland, och absolut inte i vasa.
Idag kan man i vasabladet läsa att en 21-årig kvinna från vasa dog till följd av en skottlåssning. Denna kvinna är en föredetta klasskompis och stallkompis till mej. Helt förbannat sjukt att folk ska bli skjutna.

provinssi är över.

..och såhär såg det ut.

dendär attans belle

Bellus är på besök i vasa.
Vi hade tänkt spendera kvällen på ollis och ta några öl och catcha up.
Men den jäveln är i jeppis o ser på vm, FOTIS VM! BELLE!
Något är fel, jävligt fel.
Fuck you fotboll.

illustration av den kommande helgen

jag är ju så förbannat ekonomisk

sommarplanen

Just nu jobbar jag 10 timmar i veckan. Det är förjävligt lite timmar och lönen jag får täcker knappt hyran. Men, pengarna är ett mindre problem. Överloppstiden ett större. Jag kunde ju skriva skolarbeten och gå sommarkurser men fuck that shit, det gör jag endå alla andra månader i året. Jag har kommit på en mycket bättre idé. Jag ska börja spela gitarr! Egentligen vill jag mest ha en gitarr för att det är snyggt i inredningen, men jag tänkte lära mej spela eftersom det är lite töntigt annars. Så imorgon efter mina tre timmar på jobbet är det jag som går och köper en svartlackad gitarr. Sedan kommer jag spendera dagarna med att lära mej spela gitarr via youtube. När jag är klar ska gitarren hängas upp på hedersplatsen ovanför tv:n. Detta blir en bra sommar.

i en värld där tråkigt inte finns.

I klämkäcka bloggar finns ingen tråkighet. Är man en klämkäck person har man aldrig tråkigt, utåt iallafall. Ser ni, ser ni, de har döpt om tråkigheten. Har man klämkäck blogg så har man inte tråkigt, nej man tar fram sitt jevla naturgodis och ett manikyrset till naglarna och kallar det "egen tid" eller "kvalitetstid". Jaja. Säg som det är bara, ni är uttråkade till döds och har lust att hamna i koma, erkänn!

dagens sysselsättning

ost- och vinkväll

Igår hade jag, hannes och ann ost- och vinkväll.
Vi drack vin och diskuterade vem som skulle gå efter ost till cittari.
Ingen gick efter ost så vi sänkte en vinflaska till och bytte samtalsämne.

resultat av terapi i paint.

!!!

Just i detta nu är jag det argaste jag (befogat) varit på evigheter. Jag är så satans helvetes jävla skitarg! Jag vill slå mina knytnävar blodiga mot en cementvägg. Jag vill slåss mot en tungviktsboxare. Jag vill ta tag i mitt soffbord och hiva ut det genom fönstret. Jag vill sparka in framrutan på en bil och så sönder sidorutorna med en kofot. Jag vill slita ögonen ur någon, stoppa upp dem i ändan på dem o dra ut dem ur halsen. Så fucking satans skitarg är jag.

Ett positivt inlägg.

här är en bild jag ritat åt mina kära vän Nylli. Det är en motivationsbild.

Det där med klämkäckhet igen.

Jag skrev tidigare att jag vill spy av klämkäcka bloggar. Jag vill fortfarande spy, men jag har gått längre i min avsky. Nästa gång jag läsar ett klämkäckt blogginlägg om naturgodis, powerwalk, storstädning, fredagsmys eller vad det nu kan vara som är så jävla underbart så skickar jag en påse kattskit på posten - får se hur ett klämkäckt blogginlägg om det ser ut!

Förra gången jag använde ordet klämkäck var det någon som frågade vad det betyder. Jag tänker inte förklara men jag kan ge er klämkäckheten bloggifierad:
www.blondinbella.se
och så kan jag ge er motsvarigheten till klämkäck bloggifierad:
www.itsmeyourdani.se

till mina hemma-för-sommarn-vänner

avsky

Vet ni vad jag avskyr? Jag avskyr att läsa aftonbladet när någon ung flicka blivit mördad. Det jag avskyr ännu mer är att läsa aftonbladet några dagar senare när det visat sej att det var en invandrare som mördat flickan och att nazister demonstrerar med en bild på flickan på ett plakat. Jag hatar att läsa bloggar och facebookgrupper där det skrivs att det är sånt invandring medför, att invandrare står för största delen av sådana brott och att alla människor med hjärna borde rösta på sverige demokraterna (eller i finland sannfinländarna). Jag avskyr att människor tar tillfället i akt att värva folk att börja tänka i snäva, förenklade banor.
Jag avskyr fördomar, jag avskyr rasism och jag avskyr att folk argumenterar för dem med förvrängd statistik.

usligheter

Jag är sjuk. Feber. Massor me grader feber. Jag är ensam. Alla andra är på ollis. Jag har kallt och varmt om vartannat och mitt huvud bultar som om jag hade ett gigantiskt elefanthjärta i det som vill spränga mitt skallben. Det är ollistisdag och jag firar med en av Thomas burköl huttrandes i sängen. Kvällen kunde ha varit bättre, men kvällen kunde ha varit betydligt sämre också. Mitt mål är att bli frisk tills torsdag, för då har jag tent, fantastiskt.

Well, hoppas resten av världen har en förhållandevis bra dag idag.

hämnden är ljuv

Idag fick jag en kondom i ansiktet. En använd kondom, och den hade inte blivit använd av eller tillsammans med mej.
En annan dag kommer förövaren att vara med om något lika groteskt men utan hans vetskap. Och jag, jag kommer att hånflina stort hela dagen utan att någonsin säga ett knyst om att jag fått ut min hämnd.

Vågar jag?

Jag undrar jag undrar. Kan man tatuera in "leave me breathless" utan att utmana ödet att ta livet av mej genom kvävning? Vet inte riktigt om jag vågar. Jag skulle aldrig våga tatuera in det på engelska, men om man förklär det i koder - vågar man då?

sinnesförvirrad

Jag tror jag är den osmidigaste människan i världen. Bara av se en del personer blir jag helt instabil och långt ifrån mitt riktiga jag. Då blir jag smidig som en bollfluga utan vingar, ben eller minsta antydning till hjärna. Herregud. Släpp aldrig ut mej igen!

o när vi endå är inne på dethär..

..med djur. Så vill jag någon gång i mitt liv när jag experimenterat bort min allergi ha en egen häst. Ett arabiskt fullblod, tack.
men sålänge jag fortfarande är allergisk skulle jag gärna prova på att borra in näsan på en amrican curly, eftersom de ska vara allergivänliga. Så säg gärna till om någon vet var jag kan hitta en sådan.

jag vill ha en fyrbent vän

Jag vill ha en hund. Jag är rädd för hundar men bara de som jag anser har elaka ögon. Ge mej en hund!

en boxer? en beagle? en dobermann? en fransk bulldog? en jack russel terrier? en mops? en norfolkterrier? en rottweiler? en west highland white terrier?



























Ge mej någon?