Sympati och telefonterror

Jag tycker mej kunna ana att jag blivit lite mera sympatisk och förstående på senare tid. Correct me if im wrong! Eller, vid närmare eftertanke är det antagligen bäst att låta bli, för tyvärr har det mesta en baksida. När man plötsligt blivit mera sympatisk tvingas man ju använda hjärnverksamhet man tidigare kunnat undvika. Detta har för min del inneburit att jag numera överanalyserar i tid och otid, dessutom har jag blivit extra känslig. Så om någon längtar efter att få trycka på mina känsliga punkter i hopp om att jag ska visa lite negativa känslor, now is the time!

Sådär annars så har senaste tiden inneburit mycke roliga events och bravader. Vi har bakat pepparkakor och druckit glögg vid Karv. Från början skulle vi vara fem bagare, men det blev en hel del fler. Det blev en mycket lyckad kväll, både vid Karv och senare på sky. Min vän stekro var den som lyckades bäst med sin raggningsreplik "kom hit så ska ja kisi dej på bene", vackert.
Helgen har som förväntat varit vild och onykter. På fredag var det personalfest som gällde. Vi hade ett eget disco, som användes flitigt. Jag sprätte rödvin överallt, ingen sa något men jag tror en och annan tänkte onda tankar när en till mugg vin åkte ut över deras finkläder. Vi hade siktet inställt på att lämna kontoret och smita iväg till någon krog relativt tidigt men när jag och Annica tillslut stod utanför ollis dörrar var klockan redan över 3. Det blev fyllemat och hemgång istället.
Lördagen började oskyldigt. Jag pimpade till mej och trippade iväg till loftet. Belle spelade backstreet boys, westlife och annan feelismusik. Jag fick veta att Belle har talförbud efter klockan 22 - det kan tilläggas att hon inte höll det speciellt bra. Vi telefonterroriserade Ratti, han var måttligt road men vi däremot skrattade som små hyenor. Taggade till tusen sprang vi sedan iväg till ollis. Det gick villt till. Dans och shotrace tog upp en stor del av tiden. Efter att ha nått en respektabel berusningsnivå drog vi vidare till Fontana. Detta var för mig dödsstöten. Tequila med Kamila and I was doomed. Vi hittade tydligen tillbaka till Ollis, det ryktas om flera shottrace, men tyvärr har jag tappat minnet långt innan dess. Så vad lär vi oss av detta? Varannan vatten, eller undvika Kamila helt.

.. o nej Kamila jag skyller inte på dej, jag vet att det var min idé. Jag har troligtvis ett tvångssyndrom som innebär tequila varje gång jag ser dej.