en hälsning till dej.

Idag var antagligen sista gången jag såg dej. Kanske, med ödets tillåtelse får jag se dej igen någon dag. Du var den första jag någonsin haft, du var den första jag någonsin kallat min. Den första gången jag såg dej kände jag att vi var gjorda för varandra. Du var inte mycket för världen, men i mina ögon var du perfekt. Du fanns alltid där, när helst jag ville ha fest eller filmkväll så fanns du alltid där.. Även de dagarna jag satt ensam, så fanns du där. Du har sett mej när jag varit som lyckligast, du har sett mina sämre dagar. Du har sett mej skratta så tårarna rinner, du har sett mina tårar rinna av frustration. Endå blev du ofta bortglömd och jag kom på mej själv med att vara hos dej allt mer sällan. Nu har tiden kommit för oss att bryta upp. Även om du alltid funnits där så har jag på senare tid känt mej allt mer ensam, därför anser jag att tiden var inne för mej att gå vidare. Jag har nu hittat en ny, äldre, men som jag känner mej mindre ensam med. Mina saker är packade, jag har lämnat dej för gått och kommer inte att komma tillbaka. Men, jag kommer att sakna dej.
Du finns för evigt i mina tankar, min första egna lägenhet. Hejdå timmermansgatan 35 c 35. Tack för allt.