bara i mina drömmar

Det är egentligen inte sånahär blogginlägg jag vill skriva i bloggen. Men nu gör jag det iallafall, för var skulle jag annars skriva ner det?

Jag drömde om dej inatt, drömde att du var här igen. När jag drömmar sådana drömmar brukar jag tvinga mej själv att tro att det faktiskt var du som kom besök. Otroligt att du snart varit borta i fyra år. Du har missat så himla mycket, saker som du borde fått vara med om. Kanske du endå varit med, på något sätt. Din plats i våra liv är fortfarande så självklar, du dyker alltid upp i våra tankar och samtal när vi pratar om det som varit. Vi pratar inte längre om när du försvann, vi pratar om alla de stunderna vi haft tillsammans, om vad vi gjorde, vad du gjorde och vad du sa. Ibland fantiserar jag om hur det varit om du fortfarande var här, hur hade ditt liv sett ut? Jag tror faktiskt inte att vi hade umgåtts lika ofta längre, men jag vet att du skulle ha varit en av de personer från min barndom som dröjts sej kvar. Men du är inte här, endast i drömmarna.