det man inte vet lider man inte av.

Igår när vi som vanligt satt o jäste våra rumppor på stephanies soffa uppstod för ovanlighetens skull en diskussion om män. Vi ältade ex-pojkvänner, pojkvänner, på g:n, pojkkompisar och pappor. Allt på grund av tv-serien "though love". Jag ville också ha en kar som alltid iakttar mej och berättar för mej varför jag är singel. Jag tänkte att en sånn person kanske kunde göra mej lite mindre frånstötande. Ida trodde sej vara lösningen, hon är enligt egen utsago bra på att läsa folk. Jag tackade nej till att få höra vad det är för fel på mej. Jag vill inte höra. Plötsligt förstår jag de hysteriskt skrikande brudarna i "though love". Ingen vill höra kritik, hur sanningenlig, behövlig och hjälpsam den än må vara. Tror jag förblir singel ett tag till, it aint that bad after all.