konsten att ragga

Jag har aldrig varit den raggande typen. Jag är livrädd att visa intresse för någon, det skulle ju vara grymt pinsamt ifall man fick nobben. Två av mina vänner har på skilda håll kommit på min fobi för detta. Den ena är amerikan och tycker att det är helt stört att jag (och många andra finländare) kan se en snygging på stan/krogen/varsomhelst och inte gå fram och prata. Den andra är ekenäsbo och självutnämnd raggningsexpert som enligt egen utsago aldrig fått nobben, vilket nu har resulterat i ett förhållande och att hon fått lägga raggandet på hyllan. Från skilda håll har dessa två börjat tjata på mej om att börja ragga, ekenäsbon via facebook och amerikanen från min sida. Och som jag raggat. Jag har raggat så att personerna (ja, faktiskt i plural)måste ha varit på blinda och döva för att inte förstå vad jag höll på med. Hittills har raggandet gett två resultat, morkkis och så har jag blivit kallad "en lillan horo" i väldigt negativ ton. Raggningskonst är verkligen inte min starkaste sida.
Men skam den som ger sej, jag ska ragga så in i nordans, minst tills något stackars offer utropar "its a date!". Tills den dagen, förlåt ifall jag framstår som en klumpig idiot, och ta det som en komplimang.