Jag fattar int. Hur fan i helvete. Ibland e livet så jevla orättvist. Så unga. De ja mest int förstår e hur de kan va så många på en så kort tid. Endel känd ja aldri, har mest tyckt att de e så jevla onödigt o sorglit. Men nu skakar det verkligen om. Ja lider verkligen me dina kompisar, din flickvän, din familj o speciellt dina bröder. Vi sto int alls varann nära på nå vis. Men han ha allti vari "around". En sånn som man ser överallt o som allti e kul att råk stöt på. Myki kontakt ha vi int haft senn högstadietiden, då umgicks vi en hel del i skolan. Fan, ja träffa ju dej igår. Hur fan kan man bara va borta nästa da?
Vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar